för att lära sig värdera andetag.
Ibland måste man nästan drunkna
för att lära sig värdera andetag.
0 Kommentarer
Det finns inga vackra lögner
likväl inga fula sanningar. För att slippa ensamheter
och individualistiska svårigheter hittar folk gärna sina identiteter i simpla och generella fallenheter. Man bör sig bli och vara
likvärdig den man vill förtjäna. Dumt är det
att chansa kontenta på stängda böcker. Samma gäller dock inte för prima pamfletter. Den skicklige jägaren
som mattats av jakt förvandlas hoppfullt till byte trots viljor och makt. Nu strös det salt i drös
på ett minst sjuttio år gammalt sår. Och må de vara få och egentligen bara rädda. Så är det ändå allas säng som nu med taggtråd bäddas. Låtsas håriga pojkar va män
och män försöker åter bli pojkar. Sakna tid och frid nog
för nöje och amour. Så drivs man därav och de snarare igen blir av. Det skriks offentligt
för att viska till enstaka. I samma hav flyter alla.
Men ändå intalar sig många att de drunknar i en pöl. Som ett pussel
löses man en bit i taget börjas närhelst var som men är lättast direkt på kanten. Laga de trasiga
och betala med psyke och relation. Mitt hjärta har tärts av två missar.
Missbruk och misslycka. Man är sannolikt lika svår att vara med
som man har det svårt att vara. Gör
gjorde fel gör igen samma fel gör igen och repeterat fel blir plötsligt rätt. Alla är vi mer
än vad internet någonsin kan förmedla. Trots den uppsjö av feministiska krafter
verkar kvinnlig initiativförmåga förbli en raritet. |
I.LPoesi, tankar Arkiv
Mars 2016
Okoncist Noterat |